.: E N U N G S K R I V A R E :.

Kapitel 9- Varulvarna

2008-02-10T12:49:00.000+01:00

Jag var helt uppslukad av boken så att jag inte hörde när Lars kom in.
- Är boken bra? hörde jag någon fråga.
Jag hoppade till och smällde ihop boken och tittade upp, där stod Lars.
- Oj, förlåt, sa Lars, det var inte meningen att skrämma dig.
- Nej, det gör inget, sa jag.
- Okej, säger du det så, sa Lars.
- Men jag vill gärna läsa lite ur min bok för dig.
- Okej, säger Lars, vad handlar den om då?
- Varulvar, svarar jag.
- Spännande, säger Lars.
- Visste du att ”Varulv” kommer från Danmark och betyder människo-varg?! sa jag.
- Nej, de visste jag inte, sa Lars intresserat.
- Jag börjar läsa nu, sa jag.
” Sara och Jenny var hemma och tittade ut på den stora skogen,” sa jag, ”då dem hörde ett ylande och såg fullmånen stiga upp över träden. Dom hörde någon knacka på dörren men väntade med att öppna för det kan ju vara mamma eller pappa som kommer hem. Men det fortsatte att knacka och dom såg mörka skuggor lysa upp väggarna.
- Vi har inget val, sa Sara som var modigast, vi måste öppna.
Sakta, sakta gick båda tjejerna mot dörren. Dom stannade framför den och såg att handtaget långsamt trycktes ner.
- Har du låst dörren? Frågade Jenny ängsligt.
- Det skulle ju du göra, svarade Sara.
- Nej, det var du som skulle låsa, sa Jenny.
- Får jag komma med ett tips?! sa Sara.
- Visst, svarade Jenny.
- SPRING FÖR LIVET!!!
- Tack för tipset, svarade Jenny och sprang och hämtade mat ur skafferiet och sprang in på toan där Sara redan var med mat. Sara låste snabbt dörren.”
- Rrrrrring, lät det. Det var min väckarklocka jag hade ställt in den på ”väckning” så att vi inte skulle missa chansen att skrämma Martin.
Av: Eva.L ©

Kapitel 8- Den första natten hos Lars

2008-02-10T12:28:00.000+01:00

Vi gick tillsammans upp för Lars snirkiga gamla trappa. Han skulle visa mig upp till mitt rum.
- Är allt detta som du berättade sant? undrade Lars.
- Ja, visst är det sant, svarade jag. Men du Lars, jag tror att Martin blev lite rädd, sa jag.
- Ja, svarade Lars, det tror jag också.
- Ska vi gå och busa med honom? frågade jag. Typ ta Lassies leksaksspindel på ett fiskespö eller göra läskiga ljud.
- Ja, visst, sa Lars, bara vi inte skrämmer honom för mycket.
- Nej då, svarade jag, mina skämt funkar oftast bra, men personen blir inte så jätteskrämd.
Men tänk om Martin verkligen är så lättskrämd. Eller så är han en jättebra skådespelare. Det skulle vara spännande att få veta det. Men om han … så …
Jag avbröts i mitt tänkande av att Lars började prata:
- Men tänk om Martin bara är en bra skådespelare, då blir han ju inte rädd. Eller om han är lika lättskrämd som han visade. Det skulle vara spännande att få reda på det.
- Det var presis så jag tänkte, sa jag.
- Jasså, sa Lars, där är ett bevis till på att vi är släkt.
- Nu tror jag att jag måste sova, sa jag gäspande.
- Ja, svarade Lars, jag börjar bli trött, jag också. Här är ditt rum. Du kan gå och borsta tänderna och packa upp. Och om du vill kan du duscha också. Jag kommer om 10 minuter.
- Okej, svarade jag.
Jag började gå mot badrummet för att göra mig i ordning.
Av: Eva.L ©

Kapitel 7- Lassie! Kom tillbaka

2008-01-27T15:55:00.000+01:00

"Lassie! skrek jag, kom tillbaka, Lassie!"
Hur jag än ropade kom inte Lassie. Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle springa efter eller om jag skulle gå hem igen. Jag tvekade en stund men sen sprang jag efter. ”Lassie!”, skrek jag igen. Sedan kände jag i fickorna där jag brukade ha massa saker men just hade jag: en godisbit, ett papper från en likadan godis, kopplet, nycklar och en hundgodis. Sedan kände jag i den andra fickan, där låg: en liten ring jag fick av min 3:åriga kusin, säkert 10 hundgodisbitar, ett litet block som jag skriver dagbok i om jag gör något

väldigt speciellt, en penna, tyvärr inget suddigum, ett

lås, ett litet foto på Lassie och mitt spårvagnskort.
”Lassie!”, skrek jag igen och sprang efter henne. Jag sprang in i skogen bredvid huset. Jag hoppade över stenen med massa mossa och sprang genom dom höga träden.
Sen sprang jag runt en jättestor sten och bakom den fanns det en rad med granar. Dom stod tätt, tätt intill varandra. Jag tänkte att Lassie kunde springa under dom stora täta granarna så gjorde jag samma sak utan att tveka. Men nu ångrar jag mig så mycket. Det var då jag fick alla såren på armar och händer. Aj! Tänkte jag, för det var ju ingen idé att säga det högt. Vissa sår började blöda så jag gick långsamt vidare medan jag tittade på såren och försökte få dom att sluta blöda. Men jag tittade inte direkt på marken och såg inte vart jag gick så jag snubblade på en gren och slog i knäna. Då tänkte jag att detta var den värsta dagen i hela mitt liv.Sedan hörde jag ett ylande ljud bakom mig och tittade bak. Jag såg ingenting så jag tänkte att detta djuret var bakom granarna och trodde att det när som helst kunde komma ut genom grenarna, så jag tittade framåt och inte mot granarna. Då hörde jag ett prasslande ljud bakom mig.
- Jens, du är en fantastisk berättare, sa Martin med darrig röst, men jag måste gå hem nu. Du vet, djuren och så.
- Ja, Jens, det är kanske dax att lägga sig nu, sa Lars, men du kan fortsätta berätta imorgon.

© Copyright av Eva.L

Kapitel 6- Det var så det började

2008-01-27T15:51:00.000+01:00

- Okej, sa jag, nu berättar jag hela historien för er.
- Vad spännande, säger Martin.
- Ja, vad spännande, håller Lars med.
- Får jag börja? Frågar jag.
- Visst, visst, svarar Martin.
- Det var en helt vanlig dag, började jag, och jag skulle gå ut på en liten kvällspromenad. Jag tog den långa vägen, den som går genom skogen. Mamma sa att dom kanske inte skulle vara hemma på kvällen när jag kom tillbaka. Jag sa att det var okej och så fick jag en sån där stor, varm kram som känns underbart och jag kände doften av mammas parfym. Den luktar blommor på ett mjukt sätt. När jag får den kramen känns det som om jag skulle flyga. Mamma säger hej … Jag avbryts av att Martin snyftar.
- Nej, men lilla Martin gråter, sa Lars, vill du att jag skall trösta dig?
- Äh, jag gråter inte, sa Martin, jag har bara lite hösnuva och höstpollenalergi.
- Ja, det tror jag säkert, svarar Lars.
Jag börjar fnissa, det låter så roligt när Lars pratar med Martin på det viset.
Efter en stund slutade dem och frågade om jag kunde fortsätta mitt berättande.
- Okej, svarade jag, … då fortsätter jag. Jag sprang iväg och kramade pappa också.
Han luktade shampoo och var varm efter att ha duschat. Han smekte med sin varma, lite fuktiga hand över mitt brunljusa hår.
”Hej då pappa”, sa jag och han svarade: ”Hej då Jens, jag kommer att sakna dig.” ” Jag kommer att sakna dig och mamma också”, svarade jag, och så fick jag en kram till. ”Jag går nu”, sa jag. ”Okej” svarade pappa. ”Hej då Jens” sa mamma.
Jag tog på mig mina skor och min jacka och visslade lite så att Lassie skulle komma. Hon kom nästan på en gång och hade kopplet i munnen. Jag tog kopplet och öppnade dörren så att Lassie kunde gå ut. Hon brukar få springa fritt i trädgården innan vi går ut på promenad, men just då smet hon.
© Copyright av Eva.L

Kapitel 5- Jag vet inte hur jag ska tacka dig!

2008-01-27T15:13:00.000+01:00

Nu har jag inte skrivit på ett bra tag! Det är för att jag inte har hunnit med allt! Men nu kommer kapitel 5. Trevlig läsning!
-----------------------------------------------------------------
- Jag hämtar stegen, säger Martin och kör upp för den långa branta backen.
Efter fem minuter kommer Martin tillbaka och han har stegen med sig.
Martin ställer stegen vid trädet och säger till Lars att hålla stegen. Martin klättrar långsamt upp.
- Jag har dom, ropar Martin.
Martin klättrar ner med nycklarna i handen.
- Här, säger Martin när han har kommit ner.
- Jag vet inte hur jag ska tacka dig, säger Lars.
- Det räcker med en kopp kaffe och lite kakor, svarar Martin, och jag hörde att Jens har en hund som jag gärna vill se.
- Ja, men kom in då, säger Lars.
- Tack, tack, säger Martin, det ska bli gott att äta lite.
- Mmm, vad gott, säger Martin.
- Vof, vof, säger Lassie.
- Nämen, här är ju lilla Lassie, säger Martin och klappar Lassie på huvudet.
- Men Jens, säger Lars, ska du inte berätta nu?
- Jo visst, svarar jag.
- Vad ska du berätta? Frågar Martin.
- En historia, svarar jag.
- Vilka är med? Frågar Martin.
- Jag och några fler, svarar jag.
- Men berätta då, säger Martin ivrigt.
© Copyright av Eva.L

Bilder

2008-01-08T18:02:00.001+01:00

Jo, jag gillar ju fotografering, som ni kanske har märkt om ni tittat på min profil. Men nu tänkte jag ladda upp några bilder som jag har tagit. Jag skriver ett nummer vid varje om ni vill skriva en komentar till nummer tre så kan ni skriva t.ex "Nummer tre var en väldigt bra bild.".
Så här har jag några, och jag vill påminna om att jag har tagit alla bilder och ni får inte ta någon av dom utan min tillåtelse! Respekterar ni inte detta, utan bara tar en bild så blir ni anmälda! Förlåt om det låter taskigt, men jag vill inte att någon ska ta mina bilder. Ni kan mejla till stall_quzley@hotmail.com om ni vill "låna" någon. Det är min mejl på stallet.se, där man behöver skicka bilder och designer genom MSN.

1. Katt

2. Katt

3. Movitz

4. Movitz vill ha godis :)

5. Bamse

6. Bamse vilar

7. Movitz vill ha mer godis :D

8. Movitz efter ett "fotbad" :D

9. Bamse vilar...

10. Bamses huvud

Hästbilder kommer senare...

Kapitel 4 - Dom är...

2008-01-07T20:36:00.000+01:00

Förlåt för att jag inte har skrivit på ett tag, jag har haft fullt upp! Men nu kommer del 4;

- … i trädet, säger jag.
- Men hur? Vem? Var? När? Frågar Lars.
- Når du gick ut ur bilen, svarar jag, så flög det in en skata som såg att dina nycklar blänkte, så skatan tog dom ur bilen och flög upp i trädet. Den enda som såg det var Lassie för vi stod med ryggarna mot bilen, så Lassie såg skatan komma och ta nycklarna. Och när hon skällde så visste hon att skatan hade tagit dom.
- Vi behöver en stege, säger jag.
- Har du en stege? Frågar jag.
- Ja, det är klart att jag har en stege.
- Var? Frågar jag och tittar på Lars besvikna min.
- I förrådet, svarar han med samma min och en konstig röst.
- Var är nyckeln dit då? Frågar jag.
- På nyckelknipan och i huset, svarar han. Men vänta! Skriker han, där kommer grannarna, dom har en.
- Vänta! Skriker han och flaxar med armarna. Vänta! Vänta! Vänta! Skriker han igen.
Bilen stannar och Lars springer fram till den.
- Har ni en stege som jag kan få låna?
- Nämen hej Lars!, säger grannen, det är klart att vi har en stege men jag vet inte om jag vill att du ska låna den med tanke på vad som hände förra gången.
- Okej då, men jag klättrar, du håller, svarar grannen.
- Ja, just det, detta är Jens som jag har pratat så mycket om, säger Lars.
- Jasså, hej Jens! Martin var namnet, säger grannen.
- Jag vet inte hur jag ska tacka dig.
- Jag hämtar stegen, säger Martin och kör upp för den långa branta backen.
Efter fem minuter kommer Martin tillbaka och han har stegen med sig.
Martin ställer stegen vid trädet och säger till Lars att hålla stegen. Martin klättrar långsamt upp.
- Jag har dom, ropar Martin.
Martin klättrar ner med nycklarna i handen.
- Här, säger Martin när han har kommit ner.
- Jag vet inte hur jag ska tacka dig, säger Lars.
- Det räcker med en kopp kaffe och lite kakor, svarar Martin, och jag hörde att Jens har en hund som jag gärna vill se.
- Ja, men kom in då, säger Lars.
- Tack, tack, säger Martin, det ska bli gott att äta lite.

- Mmm, vad gott, säger Martin.
- Vof, vof, säger Lassie.
- Nämen, här är ju lilla Lassie, säger Martin och klappar Lassie på huvudet.
- Men Jens, säger Lars, ska du inte berätta nu?
- Jo visst, svarar jag.
- Vad ska du berätta? Frågar Martin.
- En historia, svarar jag.
- Vilka är med? Frågar Martin.
- Jag och några fler, svarar jag.
- Men berätta då, säger Martin ivrigt.
Av: Eva.L © Copyright

Gott Nytt År!!!

2008-01-01T21:09:00.000+01:00

Jag önskar alla ett gott nytt år!

Nu har jag hunnit ladda upp kapitel tre på min berättelse också.
Det skulle vara kul om någon gav tips om vad jag skulle kunna kalla den.
Läs längre ner så hittar ni del 1, 2 och 3 och lite olika dikter.

Gott Nytt År önskar Eva!

Kapitel 3 - Var är nycklarna?

2008-01-01T21:00:00.000+01:00

- LASSIE! skriker jag.
- Vof, vof, svarar Lassie, vilket betyder ungefär: -Hej Jens! kul att se dig igen.
- Det är kul att se dig också, svarar jag.
Nu ringer Lars telefon inne i huset.
- Lars, säger jag, skall du inte svara?
- Va? frågar Lars till svar. Ringer det? För jag hör inget.
- Strunta i det, säger jag.
- Nu går vi in, säger Lars.
Han känner i sina fickor, han tittar i bilen, han letar på gruset, där bilen står, och han letar till och med i mina fickor.
- Vad letar du efter? frågar jag.
- Dom är borta! Skriker Lars.
- Vilka är borta? Frågar jag.
- Nycklarna, svarar Lars.
- Vof, vof, vof, svarar Lassie och nosar i luften.
- Var? Frågar jag.
- Vof, vof, vof, svarar Lassie och nosar i luften.
- Var? Frågar jag.
- Vof, vof, vof, svarar Lassie och springer till en stor björk. Hon börjar krafsa och gräva i marken. Jorden flyger runt i luften.
- Nej! Skriker Lars, inte jorden och gräset nu också. Då slutar Lassie att gräva och börjar krafsa på trädet istället.
- Ja! Skriker jag, jag vet var deom är. Kan Du gissa?
- Aldrig, jag hatar att gissa, säger Lars.
- Dom är … börjar jag.
© Copyright: Eva.L

Kapitel 2- På väg till morbror

2007-12-22T17:15:00.000+01:00

Vi sitter i morbror Lars stora blåa bil.
Morbror Lars har radion på högsta volym.
- Gillar du denna låten, Jens? frågar han.
- Ja, ljuger jag. Jag har ingen lust att prata. Jag hatar den låten annars. Jag är inte den typen som lyssnar på musik. Jag gillar bara att vila och tänka.
Jag gillar inte att vara med barnen i klassen. Killarna busar bara och tjejerna har två gäng som nästan alltid bråkar, och när dom inte gör det så är dom tillsammans och pratar om mode och smink. Då börjar dom oftast bråka.
Men morbror Lars har inga barn, så jag tror att jag kommer att trivas.
Första gången jag var hos morbror Lars var jag fem år och det var då jag fick Lassie. Då var Lassie två år.
Äntligen var låten slut.
- Var är Lassie? frågar jag.
- Va? säger morbror Lars som fortfarande har radion på högsta volym.
- Var är Lassie? upprepar jag.
- Aha, Lassie, säger morbror Lars, hon är hemma. Hemma hos mig.
- Du morbror Lars, kan jag kalla dig för Lars? undrar jag.
- Visst, svarar Lars, kalla mig för vad du vill.
- Okej, svarar jag.
© Copyright av Eva. L

Kerstins äpple (Emese almája)

2007-12-12T21:49:00.000+01:00

Kerstins äpple kommer förhoppningsvis bli en bok. Jag har översatt den från ungerska och jag får sätta upp några översatta dikter på min blogg. Det är Ottó Kiss (det betyder liten på ungerska) som har skrivit dikterna.
Här kommer några.

Frimärken

När pappa var liten
samlade han på frimärken,
och nu hittade han alla
i en gammal låda.
I den andra lådan
hittade han ett förstoringsglas,
och nu tittar han på frimärkena med det,
så att dom ska bli större,
för sedan han såg dom,
har han också vuxit mycket.

Livet

Livet tar aldrig slut,
för barnen växer upp,
och de får också barn,
och de barnen växer också upp,
sen får de också barn,
och så här håller det på,
ända tills vi dör.

Kapitel 1 - Början

2007-12-12T18:44:00.000+01:00

Jag har bestämt mig för att ladda upp kapitel ett idag istället för på helgen! Jag vill bara påminna om texten är kursiv med vit så är det något som hör till berättelsen. Jag har ändrat originalet. Säg till om du vill läsa det. Om det är flera som vill det så kan jag fixa det.
_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_ *_*
Jag gick hem. Mina ben var fulla med röda, blodiga sår.
Långsamt öppnade jag dörren med mina såriga händer.
Jag går tyst in i köket. Det är tomt. Mamma och pappa jobbar säkert, men var är Lassie? Hon var ju här igår innan jag gick. Lassie är min hund. Filmen "Lassie" var min favoritfilm när jag var liten och fick Lassie. Nu är hon snart sju år, så det var ett tag sedan jag fick henne. Jag står tyst och funderar. Just det, mamma och pappa skulle ju åka till Cypern på höstlovet. Men det är väl inte lov än. Jo, det är ju höstlov nu. Vad var det pappa sa nu igen? Han sa något om att morbror skulle komma hit och hämta mi... Pling, pling. Jag haltade fram till dörren. Det plingade igen. Det måste vara morbror Lars.
Jag öppnade och där står morbror Lars.
- Hej! säger han med sin skojröst.
- Hej! svarar jag.
- Men vad har du gjort? frågar morbror Lars. Du är ju sårig och blodig på både armar och ben.
- Jag kan för... började jag men Lars avbröt mig. Han är verkligen bra på att avbryta.
- Okej, men vi tvättar såren först, säger morbror Lars.

- Aj! Det gör ont, nästan skriker jag.
- Lugn, säger Lars, det är det värt. Var har ni alla plåster?
- Jag tror dom står i skåpet under handfatet längst in, i mitten. Under den stora lådan, rabblar jag.
- Okej, säger Lars, en sak i taget.
- I skåpet, säger jag tyst, längst in.
Han letar en stund.
- Och sen? frågar han.
- I mitten under den stora lådan.
Till slut hittar han paketet och plåstrar om mig.
- Men du, säger morbror Lars, nu åker vi hem till mig, okej?
- Okej, nickar jag.
Av: Eva.L © Copyright

En liten sommardikt :)

2007-12-12T18:27:00.000+01:00

Jag undrar vad ni tycker om dikterna.
Skriv en kommentar och några tips om du vill, så vet jag vad ni som läser min blogg tycker.
Om det är någon speciell sorts dikt som du vill att jag ska skriva, så kan du skriva det som en "kommentar".
Här är en sommardikt. (Inte så passande)
En underbar sommar
En underbar sommar är när fåglarna flyger och kvittrar!
En underbar sommar är när man kan vara ledig!
En underbar sommar är när man kan bada och sola!
En underbar sommar är när man kan åka på semester!
En underbar sommar är när man äter glass med underbara smaker, jordgubb, hallon, choklad och vanilj!
En underbar sommar är när man kan plocka smultron på grässtrån!
En underbar sommar är när det är varmt och skönt!
Varför ska lovet vara slut?
Av: Eva.L © Copyright!

Dikt

2007-12-11T19:15:00.000+01:00

Jag skriver dikter också.
Först hade jag det som "mål" i skolan, men nu skriver jag bara ibland.
Jag hade tänkt skriva en här. Om du vill ha den på din hemsida/blogg, så får du fråga. Det gäller alla texter som jag har skrivit.
Våren
När snön smälter och när solens strålar blir allt varmare och varmare, för var dag som går, då är våren på väg!
På mårnarna går solen upp tidigare och tidigare och fåglarna sjunger sin sång.
På träden och blommornas skälk ser man små knoppar som tillslut blir blommor i alla möjliga färger, lila, blå, rosa, gul, vit.
Isen smälter och blir till rinnande vatten som forsar fram i bäckarna.
Naturen blir grönare och grönare.
Snart är sommaren här!
Av: Eva.L © Copyright

Om skrivandet

2007-12-11T16:00:00.000+01:00

Jo, jag ska ju ladda upp ett kapitel varje vecka.
Nu har jag bestämt att jag ska ladda upp dom på lördag eller söndag.
Det kan hända att jag är för upptagen och då laddar jag upp det på måndag istället.
Jag kommer inte skriva vad berättelsen heter. Det ska ni få hjälpa mig med. Om du har ett förslag så kan du skriva det som en kommentar.
Det är alltid kul att få.
Om det är en fråga som verkar intressant så skriver jag svaret här.
I ett inlägg. Tack till alla som besökte och läste inläggen!

Om mig

2007-12-10T21:35:00.000+01:00

Jag heter Eva, och ända sedan jag började i tredje klass har jag velat skriva berättelser. Jag kunde läsa när jag var fem år, och jag älskade det!

I fyran fick vi en skrivbok som vi kallade "skrivarskolan". Där fick vi uppgifter som vi jobbade med. (Se bilden)

Först fick vi lätta, senare fick vi lite roligare.

Det var ett papper som skulle klistras in, med början på berättelsen. Sedan skulle vi skriva mitten och slutet. Ibland fick vi det i läxa och ibland hade vi t.ex en timme på oss att skriva den.

Sedan började jag skriva en egen berättelse.

Den kommer jag ladda upp här. Ett kapitel i veckan, ända tills jag inte hinner med. Jag har små "illustrationer" i den som jag ibland klistrar in i texten. Jag blir jätteglad om ni kommenterar mina texter. Ni får gärna ställa frågor om mitt skrivande och så. Jag lovar inte att svara på alla om jag får för många. Till slut vill jag tacka Anna-Stina, min lärare, som hjälpte mig att komma igång!

Jag skulle vilja tipsa er om min mammas blogg; www.melissaofficinalis.blogspot.com. Den är på ungerska, om ni undrar.

Jag sätter in kapitel ett denna veckan, så håll utkik!